De ekonomiska följderna av koronahysterin

Under den senaste månaden har Sverige och de flesta andra länder i Europa infört långtgående begränsningar, som i vissa länder nästan är som undantagstillstånd, för att försöka begränsa spridningen av den senaste typen av koronavirus, kallad SARS-CoV-2, vilket orsakar covid-19-sjukdomen.

I det här inlägget skulle jag vilja titta på vad dessa begränsningar kommer att innebära för den europeiska och svenska ekonomins framtid.

Men låt oss först titta på några fakta om SARS-CoV-2.

Många människor inser kanske inte att de första mänskliga koronavirusen upptäcktes på 1960-talet och att de är ganska vanliga i befolkningen. Sedan upptäckten av koronavirus 229E och koronavirus OC43 på 1960-talet, har fem nya stammar av koronavirus uppkommit. Och enligt en studie från sjukhus i Glasgow från 2005 till 2013, hade mellan 7-15% av patienterna med luftvägssjukdomar någon typ av koronavirus i sina kroppar. Koronavirus är alltså mycket vanligare än många människor kanske inser.

Tyskland är hittills det enda europeiska landet som har gjort omfattande tester av befolkningen. Enligt de senaste siffrorna från WHO:s ”situation dashboard” har de tyska myndigheterna genom omfattande tester diagnostiserat 24.774 personer med SARS-CoV-2 och 94 personer har dött. Det skulle innebära en dödstal på 0,38 procent.

I går rapporterade många medier att 793 personer hade dött från covid-19 i Italien på en dag. När du läser sådana nyheter finns det några fakta som du bör vara medveten om:

  • Cirka 650.000 människor dog i Italien 2019, före covid-19. Det är cirka 1800 per dag. Dom flesta av dessa tillhörde den så kallade riskgruppen för covid-19.
  • Endast i Lombardiet, den regionen som är hårdast drabbat av covid-19, var det 99.542 som dog under 2018.
  • Genom att extrapolera de nämnda Glasgow-numren till Italien, är det fullt möjligt att upp till 100.000 av italienarna som dog 2019, eller 270 personer per dag, hade någon form av koronavirus i sina kroppar vid dödsfallet. Men eftersom koronahysteriet inte fanns under 2019, testades förmodligen inte patienterna för något koronavirus, så vi kommer aldrig att veta det rätta antalet.
  • Cirka 99% av de 793 personer som dog på lördag hade allvarliga tidigare sjukdomar, såsom högt blodtryck, diabetes och hjärtsjukdomar.
  • Nästan hälften hade tre eller fler allvarliga sjukdomar.
  • Cirka 25% av den italienska vuxna befolkningen är rökare, medan cirka 13% är tidigare rökare. Jag har inte sett någon statistik om hur många covid-19-patienter som är rökare, men jag anser att det är mycket troligt att antalet rökare är mycket högre än 25% eftersom covid-19, en andningssjukdom, slår hårdare mot rökare.
  • Så vitt jag vet testades ingen av de 793 patienterna för andra virusinfektioner. Det är därför möjligt att de 793 personer som dog också hade ett eller flera andra virus i sina kroppar vid dödsfallet, till exempel den vanliga influensan.

Baserat på alla dessa fakta kommer jag till två slutsatser:

1) Det är helt ovetenskapligt att hävda att dessa 793 personer dog från covid-19. Vi vet helt enkelt inte hur stor roll covid-19 spelade i dessa människors död. Om en äldre person är en rökare och har problem med högt blodtryck, diabetes, hjärtsjukdomar och ett eller flera virus i hans eller hennes kropp, är det ovetenskapligt att hävda att covid-19 var orsaken till personens död.

2) Medierna ger intrycket att antalet dödsfall har vuxit från noll till 800, men det är en falsk framställning. För att sätta detta i perspektiv måste du titta på det totala antalet dödsfall, som har gått från 1 800 per dag till … vad? Jag har inte sett några medier alls som ger en jämförelse med det totala antalet dödsfall i Italien. Har den stigit, eller har den inte stigit? Faktum är att äldre personer som röker och har högt blodtryck dör varje dag i Italien, både innan covid-19 kom och efter att viruset är borta.

Och nu kommer vi till de ekonomiska effekterna av de begränsningar som Europas regeringar har infört för att begränsa spridningen av covid-19. Det är helt klart att begränsningarna kommer att ha en drastisk negativ effekt på den svenska ekonomin under många år, och kanske till och med decennier, och mitt intryck är att regeringarna har vidtagit dessa åtgärder utan att beakta restriktionernas ekonomiska effekter. Pressen har också en speciell skuld i denna situationen eftersom de har piskat upp en extrem fruktan för covid-19 och orsakat panik bland stora delar av befolkningen.

Många människor, både i regeringsposition och bland befolkningen, har antagit ståndpunkten att ”det är bara pengar, det är viktigare att rädda liv än att spara pengar.” Det är enligt min mening ett extremt naivt sätt att se på samhället. Överheten vidtar drastiska åtgärder eftersom de har valt att lyssna på bara en uppsättning ”experter”, experter på pandemier. Men de har inte bett experterna inom ekonomi om deras åsikt.

Om jag hade varit statsminister skulle jag ha samlat en grupp experter inom nationalekonomi, psykologi och geopolitik, och jag skulle ha bett dem att beräkna vilka effekter någon begränsning kommer att få på ekonomin innan jag införde några restriktioner. Jag skulle ha ställt dem följande frågor:

  • Hur många kommer att bli arbetslösa på grund av de föreslagna begränsningarna?
  • Hur många människor kommer att få svårt med att betala sina hyror eller bostadslån och blir hemlösa?
  • Hur många kommer inte att kunna köpa mat och kommer att bli undernärda?
  • Hur många kommer att se sina pensioner kollapsa?
  • Hur mycket kommer skatteintäkterna att sjunka när företag går i konkurs och arbetstagare blir arbetslösa?
  • Vilka nedskärningar kommer vi att tvingas göra i välfärdssystemet när skatteintäkterna sjunker?
  • Vad kommer resultatet av den ekonomiska kraschen att betyda för befolkningens mentala välbefinnande och potentiella självmord?
  • Finns det en ökad risk för krig på grund av den ekonomiska kraschen?

Mitt intryck är att varken den svenska eller någon annan europeisk regering ens har brytt sig om att ställa dessa frågor innan de, som i Frankrike och Spanien, i praxis införde undantagstillstånd.

Det är helt klart för mig att det under de kommande månaderna och åren finns en hög risk att människor i Sverige och Europa kommer att förlora sin försörjning, människor kommer att bli hemlösa, människor kommer inte att kunna köpa näringsrik mat, människor kommer att begå självmord, undernäringssjukdomar kommer att öka, välfärdssystemet kommer att kollapsa, och vissa sjukhus kan behöva stänga sina dörrar. Så nej, det är inte bara ”pengar.” Pengar är hem. Pengar är mat. Pengar är pensioner. Pengar är sjukvård.

Detta är särskilt viktigt för mig, eftersom jag bor i Uppsala, en stad med det stora skattefinansierade Akademiska sjukhuset, som hade ett underskott på 500 miljoner under 2019. Vad planerar de att göra när människor i Uppsala blir arbetslösa och skatterna minskar? Planerar de att stänga Akademiska sjukhuset?

Något som kanske är ännu viktigare, är att när ekonomin kraschar, är risken för krig mycket högre. Risken för et tredje världskrig är enligt min åsikt mycket högre nu än för bara tre månader sedan.

Det verkar för mig som om pressen och politikerna tror att detta är världens slut. Det här är Harmageddon. Men det är inte sant. Detta är inte världens slut. 2021 kommer med nya virus och nya utmaningar.

Vi måste få ett slut på detta undantagstillstånd, och pressen måste sluta med att sprida onödig fruktan, så snabbt som möjligt. Om inte, finns det inga pengar att betala för våra bostäder 2021, för vår mat 2022, för våra sjukhus 2023 och för våra pensioner 2024.

Under hela 2019, innan SARS-CoV-2 kom till Sverige, var det 88.776 personer som dog i Sverige. Dom flesta av dessa tillhörde den så kallade riskgruppen för covid-19. Ändå var det ingen i 2019 som föreslog att Sverige borde införa förbud mot sammankomster eller stänga skolor. Varför gjordes inte detta under 2019, och varför skall vi plötsligt göra det nu?